Rumänska tiggare saknar politisk stöd

 

 

http://tiggerisomyrke.se/
http://tiggerisomyrke.se/

Rumänska tiggare speglar Sverige för inte för länge sedan. Det var först när allmänna pensionen infördes i Sverige som det allra fattigaste fick en chans att klara sig. EU har budgeterat medel för fattiga i Rumänien men det har inte kommit fram till behövande.   Det framgår tydligt av följande rapporter:

EU har satsat miljarder på att hjälpa Rumäniens fattiga. Samtidigt fortsätter landets romer att lämna sina hem och barn för att hitta sätt att överleva i väst. DN:s prisbelönta reporter Josefine Hökerberg har sökt svaret på varför EU-miljarderna inte når fram till dem som tigger och plockar burkar på Sveriges gator.

I snart tio år har EU haft integrering av romer som en akut fråga på dagordningen. Brandtal har hållits. Miljarder har spenderats. Men pengarna har inte nått fram till de romer i Rumänien som reser från sitt land för att finna en inkomst i väst.

– EU:s strukturfonder har förvärrat situationen för romer i Rumänien, säger Valeriu Nicolae, grundare av hjälporganisationen Policy center for Roma and minorities i Bukarest och tidigare styrelseledamot för Open society foundations projekt: Making the most of EU funds.

se http://www.dn.se/nyheter/varlden/har-fastnar-eus-miljarder-till-romerna/

 

De fattigas ögon förvandlar staden

Under några decennier på 1900-talet var tiggaren en ovanlig syn på Stockholms gator. Annars har tiggeriet genom historien varit en ständig påminnelse om fattigdomens utbredning och svåra villkor.

29 mars 2014 kl 06:00 , uppdaterad: 29 mars 2014 kl 10:35
På väg till Stockholms stadsarkiv på Kungsholmen en tidig vårdag möter jag en ung kvinna vid uppgången från t­unnelbanan. Hon sitter med en filt omkring sig mot den kalla vinden och en pappersmugg i handen, vädjande framsträckt. Några hundra meter bort ligger en av de byggnader som tjänat som fattighus i Stockholm. Det härrör från den tid då Sverige tillhörde de fattigaste länderna i Europa. För bara en mansålder ­sedan gick 10 000-tals människor i Sverige under epitetet fattighjon. Då fanns tiggarna överallt.

I dag har de vädjande människorna på gatan åter blivit en del av vardagen, av stadsbilden, av de många andra parallella världar som samexisterar i Stockholm.

Det finns ingen exakt statistik över hur många ­tiggare som befolkar Stockholms gator, men hem­löshetens omfattning kan möjligen ge en finger­visning. Enligt socialförvaltningen saknar 2  866 hem i Stockholm. Stockholms stadsmission räknar även människor i stödboende och kommer fram till 4  100 hemlösa. Den grupp hemlösa som växer snabbast i Stockholm är EU-migranter. Antalet är även här svårt att bedöma. Mörkertalet är stort. Många tillfälliga besökare i Stockholm är som kvinnan vid tunnelbaneuppgången här för att tigga. Statistiskt sett är vår tids typiska tiggare en 38-årig manlig ­rumänsk medborgare.

Vem har tiggaren då varit i historien? Lösdrivaren och luffaren, utan fast arbete eller bostad som drar runt mellan byar och städer har varit en över tid återkommande gestalt. Andra grupper av ­tiggare är bundna till sin tid. Djäknepojkar var ­internerade skolelever som främst under 1600- och 1700-­talen drev runt på stan och ägnade sig åt att lagligt tigga ihop mat vid sidan av skolan. Tiggarmunkar hade rätt att vistas utanför sitt kloster tio veckor om året för att tigga allmosor. Deras närvaro i staden speglar en annan inställning till fattigdom och tiggeri än dagens. Allmosan var en väg till frälsning och tiggaren ett naturligt inslag i stadsbilden. Kyrkan hade huvudansvaret att sörja för de fattiga. Helgeandshus och härbärgen erbjöd såväl andlig som lekamlig spis åt husvilla och fattiga.

Med reformationen hårdnade synen på de fattiga och välgörenhetsinrättningar försvann. Då Sverige styrdes av Vasakungarna var det vanligt att svältande familjer skickade ut sina barn att tigga på gatorna. Där drev också bettlande och frihetstörstande drängar och pigor som lämnat sina husbönder omkring. 1500-talet var en tid då befolkningen växte i snabb takt samtidigt som skördarna ofta slog fel. Samtida ögonvittnen beskriver hur utfattiga och husvilla ligger för kyrkdörrar, på gator och i portar.

I kölvattnet av stormaktstidens erövringskrig ­under 1600- och 1700-talen följde mängder av sårade män; halta, lytta, blinda, döva och traumatiserade. För den som inte kunde arbeta återstod att sälla sig till den växande skaran av tiggare. Andra soldater återvände aldrig. Sverige översvämmades av soldatänkor. Många var krigsflyktingar från andra länder. Deras barn upptogs ofta i den ökande skara hemlösa, faderlösa och oönskade barn som drog runt i staden, tiggde och stal. För folk och myndigheter var gatubarnen ett gissel. Inför drottning Kristinas kröning 1650 anställdes särskilda prackarfogdar som anställde klappjakt på Stockholms tiggarbarn. Många av de infångade barnen var sjuka och svultna.

1624 tillkom en författning som skiljde mellan rätta och orätta tiggare. Så kallade tiggarpass delades ut och det var bara tiggare som hörde hemma i socknen som tilldelades ett pass. Tiggarpassen förändrade dock inte situationen nämnvärt. 1642 kom en förordning som stadgade att alla blev tvungna att donera till fattigvård i samband med kollekter och bouppteckningar. Under mitten av 1600-talet var omkring 1  100 intagna på stadens ­fattiginrättningar. Behovet var långt större.

Under 1700-talet förblev tiggare en vanlig syn på stadens gator. Med upprepade kungörelser försökte staden förhindra den ”skada och olägenhet” som ”löst folk” ansågs orsaka. Ofta förknippades tiggeriet med främlingar och vagabonder utan hem­hörighet i staden. En förordning från 1741 stadgade att man ur staden och landet skulle förvisa alla ”Judar, Sovoyarer, Lindansare, Komedianter med flera gycklare, Tartarer och Zigener”. Landstrykare och tiggare kunde gripas. Gripna män sändes till krigstjänst, kvinnor till arbete hos Kronan.

1800-talet blev en turbulent tid för fattigvården. Beslut fattades för att sedan rivas upp. Vården kom till sist att lyda under stadsnämnden. 1847 stadgade en förordning att varje socken i landet skulle ha en fattigvårdsstyrelse. Samma år förbjöds tiggeriet. ­Industrialiseringen ledde till en kraftig urbanisering. Stadens fattiga och hemlösa blev fler. I Stockholm hörde Vita bergen på Södermalm till de eländigaste områdena, med nergångna träskjul och en befolkning som befann sig på samhällets botten.

Antalet kvinnor som greps för lös­driveri ökade. Andra hamnade i en växande prostitution. 32  163 stockholmare var kring sekelskiftet 1900 helt beroende av understöd. I dagens Stockholm får omkring 10 000 hushåll ekonomiskt bistånd. Svenskarna upplevde några riktigt svåra nödår i mitten på 1800-talet, ­vilket satte igång den stora emigrantvågen till bland annat Amerika. Andra flyttade från en utfattig småbrukartillvaro till städerna för att få ett bättre liv.

I medierna klagades över att landsbygden tippade av sina sjuka, orkeslösa och arbetsodugliga element i staden. Trångboddhet, bristsjukdomar, epidemier och alkoholmissbruk plågade stadens växande proletariat. Fattigvården stod under slutet på 1800-talet för 10–15 procent av den totala budgeten i städerna.

Hur definierades då en fattig på 1700- och 1800-talen? Vad var kriteriet för att anses som fattig när svält var ett överhängande hot för gemene man? Till de arma räknades de som var utblottade och helt saknade möjlighet att försörja sig själva. Fattigdom tenderade att förfölja generation efter generation och fattighuset blev för många den enda vägen bort från tiggeriet. Alkoholmissbruk, ålder, sjukdom, arbetsbrist eller knapp inkomst och försumlighet från föräldrarnas sida är bara några ­anledningar till tiggeri och fattigdom historien ­igenom.

se http://www.svd.se/kultur/understrecket/de-fattigas-ogon-forvandlar-staden_3413024.svd

 

I Rumänien är 9 procent av befolkningen romer, ungefär 1 700 000. Regeringens officiella siffror är 700 000. I en rapport från 2003 likställde FN romernas levnadsvillkor i Europa med folken som bor söder om Sahara, de fattigaste i hela världen.

 

Tio år senare, 2013, gör Europeiska liberala forum en ny undersökning och finner att jämförelsen fortfarande gäller, men att villkoren för romer har försämrats sedan 2003.

Källa: ”Romania, a report by the european roma rights centre”, ERRC 2013″ The situations of Roma in 11 member states” 2011 av UNDP och Fundamental Rights Agenc

se http://www.dn.se/stories/stories-sthlm/dn-granskar-tiggeriet-i-stockholm/

Se även:

https://chibba.wordpress.com/2014/02/08/i-nod-nar-nad-ar-sista-utvager-aterstar-tiggeri/ 

 

Annonser