2008 ÅRS DISKRIMINERINGSLAG ERSATTE JÄMSTÄLLDHETSLAGEN

Jämställdhetslagen

Jämställdhetslagen (1991:433) är en svensk lag som har till uppgift att främja både kvinnor och mäns lika rätt i arbetslivet. Lagen innehåller dels krav på att arbetsgivaren skall bedriva ett aktivtjämställdhetsarbete och dels förbud mot direkt och indirekt diskriminering på grund av kön. Dessutom finns ett förbud mot sexuella trakasserier.

Lagen trädde i kraft 1991 och ersatte då Lagen om jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet (1979:1118). Lagen upphörde att gälla när den nya diskrimineringslagen trädde i kraft den 1 januari 2009.

Diskrimineringslagen (2008:567) trädde i kraft den 1 januari 2009 och ersatte många av de tidigare lagar som på det civilrättsliga området reglerade diskriminering.[33] Diskrimineringslagen till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett könkönsöverskridande identitet eller uttrycketnisk tillhörighetreligion eller annan trosuppfattning,funktionsnedsättningsexuell läggning eller ålder.[34]

 

2008 års diskrimineringslag

Genom lagen upphävdes jämställdhetslagen, lagen (1999:130) om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionsnedsättning, lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning, lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan, lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering samt lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever.[35]

Den nya diskrimineringslagen syftar bland annat till att i Sverige slutligt genomföra tre EG-direktiv: likabehandlingsdirektivet (direktiv 76/207/EEG, ändrat genom direktiv 2002/73/EG), direktivet mot etnisk diskriminering, direktiv 2000/43/EG och arbetslivsdirektivet, direktiv 2000/78/EG.

Vad betyder lagstiftningen – terminologI

Negativ särbehandling
Begreppet innebär att en person behandlas annorlunda än andra, likvärdiga personer, i likvärdiga situationer och att det är fråga om en särbehandling som missgynnar, inte gynnar, personen.

Utan giltig grund
Det kan finnas omständigheter som gör det legalt att negtivt särbehandla en person, i de fallen är det inte diskriminering. Ett typiskt fall är när tydligt lagstöd för särbehandling finns, som vid graviditeter eller värnplikt. En annan omständighet kan vara säkerhetsskäl. Exempelvis när SJ 2009-2011 förbjöd rullstolslyftar att användas efter en olycka med en sådan.

Diskrimineringsgrunder – vilka omfattas?

En diskrimineringsgrund är den viss personliga egenskap som ligger till grund för att en person negativt särbehandlas, för att det ska anses vara diskriminering. De grupper som vanligen omfattas av dessa grunder är de som brukar betecknas som minoriteter, men lagarna är nästan alltid skrivna så att även majoritetsdelen av befolkningen omfattas, i de fall de skulle diskrimineras på grund av till exempel sin kristna tro eller sin heterosexuella läggning. Undantagen är diskrimineringsgrunderna funktionsnedsättning och könsöverskridande identitet eller uttryck, det går inte att i lagens mening bli diskriminerad för att man inte har en funktionsnedsättning eller inte är transperson. Listan över diskrimineringsgrunder är en uttömmande uppräkning, vilket innebär att ”diskriminering” som sker på grund av andra egenskaper inte är diskriminering i lagens mening.
Exempel: Negativ särbehandling på grund av någons rödhårighet är inte diskriminering. Man kan dock dock behöva visa att har en sådan regel, som följs, så det inte är svepskäl för en riktig diskriminering.

  • Kön: att någon är kvinna eller man. Även diskriminering på grund av att en person är transsexuell. Kallas i dagligt tal för könsdiskriminering.
  • Etnisk tillhörighet: nationellt eller etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande. Mycket av den etniska diskrimineringen kallas i dagligt tal rasism.
  • Religion eller annan trostillhörighet: avser en persons religiösa identitet. Samtliga religiösa utövare omfattas, samt de med icke-religiös livsåskådning.
  • Sexuell läggning: homosexuell, bisexuell eller heterosexuell läggning. Omfattar inte sexuella aktiviteter, varken icke-kriminaliserade som fetischism och partnerbyten eller kriminaliserade som pedofilioch nekrofili.
  • Könsöverskridande identitet eller uttryck: att någon inte identifierar sig som kvinna eller man eller genom sin klädsel eller på annat sätt ger uttryck för att tillhöra ett annat kön
  • Funktionsnedsättning: varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom fanns vid födelsen, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå.
  • Ålder: uppnådd levnadslängd. Undantag är för nedre åldergränser med berättigat syfte och vissa uttryckliga undantag.

Vad är olaga diskriminering i lagens mening?

Diskriminering innebär att man blir behandlad sämre än en annan person i samma situation. Den olika behandlingen kan till exempel bero på den diskriminerades politiska övertygelse, sitt utseende (om det inte är kopplat till etnicitet) eller sin bostadsort. Diskriminering är i regel tillåten. Undantagen är olaga diskriminering, det vill säga diskriminering som har sin grund i någon av de sju diskrimineringsgrunderna etnicitet, funktionshinder, kön, sexuell läggning, ålder, könsöverskridande identitet eller uttryck samt religion eller annan trosuppfattning.

Lagens efterlevnad

Till skydd för lagstiftningens efterlevnad finns i Sverige myndigheten Diskrimineringsombudsmannen, DO, som den 1 januari 2009 ersatte de tidigare ”tematiska ombudsmännen”Handikappombudsmannen (HO), Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO). Diskriminerade medborgare kan vända sig till DO för att göra anmälningar och få hjälp att driva ärenden i domstol. Både medborgarna, myndigheter och företag kan vända sig till DO för information om jämlikhet och diskriminering.

Barn- och elevombudet, BEO, lyder under Statens skolverk och utövar tillsyn över kapitel 14 a i skollagen. BEO utreder anmälningar om kränkande behandling som inte är diskriminering. Barn- och elevombudet är ingen självständig myndighet som de övriga ombudsmännen, men har liknande funktion inom sitt ansvarsområde.

Diskrimineringsombudsmannen och barn- och elevombudsmannen bör inte förväxlas med andra ombudsmän (exempelvis barnombudsmannenpressombudsmannen och justitieombudsmännen) vars primära arbetsuppgifter inte handlar om att utöva tillsyn över diskrimineringslagstiftningen. I strikt juridisk mening är diskrimineringsombudsmannen inte heller ombudsman. Det anses endast justitieombudsmännen (JO) och Justitiekanslern vara.

Staten ger genom Ungdomsstyrelsen varje år bidrag till ideella organisationer och stiftelser med verksamhet som förebygger och motverkar diskriminering inom alla diskrimineringsgrunder. Sveriges Antidiskrimineringsbyråer är ett nätverk av flera av dessa ideella antidiskrimineringsbyråer som lokalt och regionalt verkar för mångfald, likabehandling och jämställdhet. Alla byråer är fristående, men har samma uppdrag och samarbetar med varandra och med Diskrimineringsombudsmannen. 2010 blev Örebro Rättighetscenter den första av Sveriges Antidiskrimineringsbyråer att driva ett diskrimineringsärende i domstol.

Se: 

Sammanfattning

Diskrimineringskommittén har bland annat haft i uppgift att göra en översyn av den svenska diskrimineringslagstiftningen och – framför allt – överväga dels en gemensam lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla eller flertalet diskrimineringsgrunder och samhällsområden, dels en samordning eller sammanslagning av några av eller samtliga av Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Handikappombudsmannen och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning.

Kommittén förslår i detta slutbetänkande bland annat lagstiftning som syftar generellt till att stärka individers rättsskydd och att bidra till att människor som kränkts får upprättelse och ekonomisk ersättning för liden skada.

http://www.government.se/sb/d/6155/a/58696

 

Lagens ändamål

1 § Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.

Lagens innehåll

2 § Lagens första kapitel innehåller definitioner och andra inledande bestämmelser. I andra kapitlet finns bestämmelser om förbud mot diskriminering och repressalier. I tredje kapitlet finns bestämmelser om aktiva åtgärder. I fjärde kapitlet finns bestämmelser om tillsyn. Ifemte kapitlet finns bestämmelser om ersättning och ogiltighet. I sjätte kapitlet finns bestämmelser om rättegången.

Lagen är tvingande

3 § Ett avtal som inskränker någons rättigheter eller skyldigheter enligt denna lag är utan verkan i den delen.

Diskriminering

4 § I denna lag avses med diskriminering 
1. direkt diskriminering: att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder,
2. indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, visst funktionshinder, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet,
3. trakasserier: ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med någon av diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder,
4. sexuella trakasserier: ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet,
5. instruktioner att diskriminera: order eller instruktioner att diskriminera någon på ett sätt som avses i 1-4 och som lämnas åt någon som står i lydnads- eller beroendeförhållande till den som lämnar ordern eller instruktionen eller som gentemot denna åtagit sig att fullgöra ett uppdrag.

Kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning och ålder

5 § I denna lag avses med
1. kön: att någon är kvinna eller man,
2. könsöverskridande identitet eller uttryck: att någon inte identifierar sig som kvinna eller man eller genom sin klädsel eller på annat sätt ger uttryck för att tillhöra ett annat kön,
3. etnisk tillhörighet: nationellt eller etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande,
4. funktionshinder: varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom fanns vid födelsen, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå,
5. sexuell läggning: homosexuell, bisexuell eller heterosexuell läggning, och
6. ålder: uppnådd levnadslängd.
   Även den som avser att ändra eller har ändrat sin könstillhörighet omfattas av diskrimineringsgrunden kön.

 

 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Diskriminering#2008_.C3.A5rs_diskrimineringslag

http://sv.wikipedia.org/wiki/Jämställdhetslagen

https://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20080567.htm

 
Annonser