Jämställdhetspolitikens inriktning 2011 – 2014

Regeringens skrivelse 2011/12:3 Jämställdhetspolitikens inriktning 2011–2014 Skr.

2011/12:3

1 Allmänna utgångspunkter

1.1 Sverige föregångsland internationellt, men könsskillnader består.

1.2 De jämställdhetspolitiska målen

1.3 Regeringens särskilda jämställdhetssatsning

1.4 Behov av system för uppföljning och utvärdering av jämställdhetspolitiken

2 Jämställdhetspolitiken genomförs med jämställdhetsintegrering och särskilda åtgärder

3 En plattform för jämställdhetsintegrering på central, regional och lokal nivå

3.1 Prioriteringar under mandatperioden – särskilda åtgärder för att stärka politikens genomförande

4 Internationellt samarbete och samarbete inom EU

4.1 Prostitution och människohandel för sexuella ändamål

4.2 Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter

4.3 Mäns våld mot kvinnor

4.4 Jämställdhet på arbetsmarknaden

Sverige föregångsland internationellt, men könsskillnader består på flera områden

I ett internationellt perspektiv framstår Sverige som ett föregångsland när det gäller jämställdhet. Jämförelser mellan olika länder görs i regel med utgångspunkt i en sammanvägning av ett antal faktorer som har betydelse

för jämställdhet mellan kvinnor och män. I två jämförelser av jämställdhet mellan länder som publicerades 2010, Women’s economic opportunity (The Economist) och The Global Gender Gap Report (World Eco-

nomic Forum, WEF), hamnar Sverige högt på respektive rangordning. I WEF:s rangordning intar Sverige tillsammans med Island, Norge och Finland de fyra översta platserna. I The Economists rangordning, som gjordes för första gången, hamnade Sverige på första plats, före Belgien, Norge och Finland.

Hög sysselsättningsgrad bland kvinnor men löneskillnader består 

Sverige har en arbetsmarknad där förutsättningarna för kvinnors och mäns deltagande är relativt goda. Sysselsättningsgraden för kvinnor är dock lägre än för män. Genomsnittlig sysselsättningsgrad 2010 var

61,8 procent för kvinnor (15–74 år) mot 67,6 procent för män i samma åldersgrupp. Den genomsnittliga arbetslösheten 2010 var 8,5 procent för män och 8,2 procent för kvinnor. Kvinnor arbetar deltid i högre grad än

män, och de står för huvuddelen av det obetalda hemarbetet. Vid en sammanläggning av obetalt och betalt arbete arbetar kvinnor och män ungefär lika mycket. EU:s sysselsättningsmål1 är att 75 procent av kvinnor

och män mellan 20 och 64 år ska vara sysselsatta 2020. I den åldersgruppen var 75,7 procent av kvinnorna och 81,7 procent av männen i Sverige sysselsatta 2010. Om alla löneinkomster räknas om till heltid motsvarade kvinnors ge-

nomsnittliga månadslön 85,2 procent av männens, enligt statistik från Medlingsinstitutet. Den största skillnaden noterades i landstingen och den lägsta i kommunerna. Vid en korrigering av lönerna för olika lönepåverkande faktorer (yrke, utbildning, ålder, sektor och arbetstid) uppgår kvinnors månadslön till 94,0 procent av männens. Det finns med andra ord en s.k. oförklarad löneskillnad, som kan bero på faktorer som inte ingår i den använda modellen, som t.ex. arbetsledaransvar och yrkeserfarenhet.

Oförklarade löneskillnader är inte samma sak som osakliga löneskillnader eller diskriminering, men kan vara ett tecken på att sådan förekommer. Den största s.k. oförklarade löneskillnaden finns bland tjänstemän i privat sektor och den minsta i kommunal sektor.

Löneskillnaden mellan kvinnor och män brukar förklaras med att den svenska arbetsmarknaden kännetecknas av en ovanligt stor könsmässig segregering jämfört med andra länder. Kvinnor arbetar oftare än män i

yrken med låga löner – som t.ex. i den offentliga sektorn – där lönerna i

genomsnitt är lägre än i den privata. Lön och företagarinkomst är den

största inkomstkällan för både kvinnor och män. Den är också grunden

för ersättning från sjuk- och föräldraförsäkringen samt arbetslös

hetsförsäkringen och framtida pensioner. Löneskillnader på arbets-

marknaden återspeglas därför även i dessa system. Det innebär att utvecklingen på arbetsmarknaden är central vid en analys av den ekonomiska jämställdheten.

Utbyggnaden av förskolan, som började redan på 1960-talet, har varit en grundläggande förutsättning för kvinnors förvärvsarbete. År 2010 var 98 procent av barnen i åldrarna fyra till fem år inskrivna i förskola eller pedagogisk omsorg jämfört med cirka 85 procent 1999.

Både män och kvinnor är positiva till jämställdhet 

På regeringens uppdrag genomförde marknadsundersökningsföretaget TNS SIFO en undersökning 2010 om attityder till jämställdhet. Resultatet visar att en stor majoritet av såväl kvinnor som män anser att jäm-

ställdhet är viktigt. Det gäller i alla åldersgrupper och oberoende av region, inkomst, utbildningsnivå eller förekomst av barn i hushållet. Kvinnor anser generellt sett i högre grad än män att jämställdhet är viktigt, och de tycker i lägre grad än männen att målet för jämställdhetspolitiken är uppnått. En majoritet av de tillfrågade, i samtliga åldersgrupper, tar avstånd från påståendet att jämställdheten har gått för långt i Sverige. I synnerhet äldre män anser att män har mycket att vinna på att samhället blir mer jämställt. De allra flesta, oavsett kön, som sammanbor med någon upplever att de lever i ett jämställt förhållande. Det gäller dock i högre grad par utan hemmavarande barn än par med hemmavarande barn. Av undersökningen framgår att allt fler har blivit mer positiva än negativa till jämställdhet under de senaste tio åren.

Jämställdhetspolitiken genomförs med jämställdhetsintegrering och särskilda åtgärder

Regeringens bedömning: Jämställdhetsintegrering kompletterat med särskilda åtgärder kommer även i fortsättningen att vara regeringens strategi för att uppnå det jämställdhetspolitiska målet och de fyra delmål

som vägleder regeringens politik: jämn fördelning av makt och inflytande, ekonomisk jämställdhet, jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet och att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Jämställdhetsintegrering, som är en internationellt etablerad strategi för att bedriva jämställdhetsarbete, är sedan början av 1990-talet regeringens övergripande strategi för jämställdhetspolitiken (jfr prop. 1993/94:147, Jämställdhetspolitiken: Delad makt – delat ansvar). Jämställdhetsintegrering innebär att ett jämställdhetsperspektiv införlivas i alla led av beslutsprocessen och att de aktörer som normalt sett deltar i beslutsprocessen har ansvar för att så sker.  En plattform för jämställdhetsintegrering på central, regional och lokal nivå

Regeringens bedömning: Det fortsatta arbetet med jämställdhetsintegrering bör ske med utgångspunkt i en plattform som grund för insatser på central, regional och lokal nivå. Insatserna bör ske genom en plan för

jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet, ett utvecklingsprogram för myndigheter, stöd till jämställdhetsintegrering på regional nivå, kvalitetssäkring av utvecklingen av jämställdhetsintegrering i kommuner och landsting samt fortsatta insatser för att samla och sprida erfarenheter och kunskap om praktiskt arbete med jämställdhetsintegrering.

Faktorer som bidrar till ett framgångsrikt arbete med jämställdhetsintegrering har identifierats av flera utredningar och utvärderingar genom åren. En central framgångsfaktor är att det finns en tydlig styrning och engagemang på högsta ledningsnivå i verksamheten eller organisationen. En annan viktig förutsättning är att målsättningarna för arbetet är tydliga och väl kända i hela organisationen. En utmaning i arbetet med att utveckla och stärka arbetet med jämställdhetsintegrering i offentlig förvaltning är att det måste anpassas och utvecklas i takt med de förändringar av styrning, roller och organisering som sker i förvaltningen.

Ekonomisk jämställdhet 

Att ha jobb och utbildning är grunden för kvinnors och mäns möjlighet att utvecklas och försörja sig. Trots det råder alltjämt olika villkor för kvinnor och män när det gäller att komma in, stanna kvar och utvecklas i arbetslivet samt i fråga om möjligheterna att förena arbete och familj. Det visar sig bl.a. i löneskillnader, ojämlika karriärmöjligheter, skillnader i sjukskrivning, förutsättningarna för utnyttjande av föräldraförsäkringen och underrepresentation av kvinnor i ledande befattningar. För att komma tillrätta med dessa brister krävs flera samordnade och långsiktiga åtgärder.

Frågan om lika lön för lika eller likvärdigt arbete mellan kvinnor och män är central i sammanhanget, liksom kvinnors karriärmöjligheter och deltagande i beslutsfattandet. En annan viktig fråga är kvinnors högre sjukskrivningstal och orsaken till det, samt den effekt det får på kvinnors ekonomiska förutsättningar i ett livscykelperspektiv. En näraliggande fråga i det sammanhanget är kvinnors deltidsarbete – frivilligt eller ofrivilligt – eftersom deltidsarbete och sjukskrivningar leder till sämre ekonomi och på sikt lägre pension. En ytterligare omständighet som med nuvarande ordning påverkar främst kvinnors möjlighet till heltidsarbete och egen försörjning är att den demografiska utvecklingen kan komma att innebära att behovet av anhörigvård ökar i framtiden.

Annonser