Välfärden byggs ut – med kristdemokratiska kännetecken

Anders Lago och Roland Jonson - HSB

Bilder tagna vid seminariet den 20 april 2012, Överst Anders Lago , Ordförande i HSB Riksförbund  (till vänster) och ansvarig  för Miljö och klimat Roland Janson och därunder Civil och Bostadsminister Stefan Attefall.

Vi behöver inte ”mer” eller ”mindre” välfärd. Däremot behöver vi en mer klarsynt och nyanserad välfärdsdebatt om sjukvård, utbildning, social omsorg osv. Vad bör göras? Vem bör göra det?  – skriver Anders Linder I SvD idag.

se: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/lat-oss-sluta-prata-om-valfarden_7075865.svd

Välfärd kan beskrivas som en benämning på människors levnadsförhållanden där betoningen ligger i  VÄL.

Välfärd skapas dagligen, vi är alla leverantörer och mottagare – på ett eller annat sätt.

Motsatsen till välfärd är är illfärd, när människor far illa – när de förlorat jobb, blir sjuka, eller drabbas av andra bekymmer.

Bostadsbrist är ett exempel.

Välfärd skapas av medmänsklighet – den kristna etiken ger en ledning.

Gör för andra, vad du vill att andra ska göra för dig.

När bostadsbristen var akut föddes HSB  – Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförening.

Året var 1923.

HSB började byggde inte bara bostäder utan införde lekstugor där barnen kunde vara på dagarna.

År 1949 beslutades det i Sveriges riksdag att institutionsvård av barn under dagstid var skadligt för de små barnen i fysisk och psykisk bemärkelse.

Kritikerna till daghem var inte intresserade av att alltfler kvinnor yrkesarbetar utanför hemmet och flertalet reformer.

Allmän sjukförsäkring, det ökande bostadsbyggandet och ATP reformen präglade politiken efter kriget.

Efter mycket om och men blev dagis, förskola allmänt accepterade.

HSB har aktivt bidragit till ökad välfärden.

Så även politiken.

Bostadsminister Stefan Attefall (KD) redogjorde för alliansregeringens nya bostadspolitik som syftar till anpassning av regelverk till dagens bostadspolitiska utmaningar – en långsiktig bostadspolitik för ökad byggande.

Frågor som diskuterades under seminariet: 

Hur ökar vi bostadsbyggandet? Vilken roll spelar regler och normer?

Hur kan vi förbättra planeringsprocessen? Exploateringsavtal och andra markavtal, hur olika får de vara? Hur mycket ska staten respektive kommunerna styra?

Hur kan vi förbättra ungas bostadssituation? Vilka åtgärder krävs?

Hur påverkar vi unga att bospara i större utsträckning? Hur kan vi öka byggandet av

bostäder som passar unga?

Hur miljö- och klimatanpassar vi bostäderna, såväl de befintliga som nyproduktionen?

Hur kan vi se till att nödvändiga åtgärder blir av?

Bostadsbyggandet i Sverige understiger behovet, det är alla bedömare överens om.

Värst drabbas ungdomarna, men nu varnar också näringslivet för att bristen på bostäder är ett hinder för tillväxten, när de nyckelpersoner man behöver rekrytera inte får tag på en bostad.

Vi politiskt aktiva kristdemokrater måste se till att kommunerna planlägger för fler bostäder, och undanröja onödiga regelverk och byråkrati för att kunna öka bostadsbyggandet.
Statens slopade stöd till nya hyreslägenheter hotar tillväxten i Halland och driver upp priserna på bostadsrätter och villor.
Vi får arbetar för en ändring även i det avseende.

Välfärdsbygge är inte av engångs karaktär – den pågår ständigt – åt rätt håll och med kristdemokratiska kännetecken.

 

Annonser