Löner och Sveriges framtid

LO hävdar att lönepåslag behövs i en lågkonjunktur för att hålla uppe konsumtionen (hur låter det i goda tider?). Men dels är det inte säkert att pengarna används till köp av varor och tjänster, dels måste företagen betala. Om det tvingar fram varsel dämpas i stället konsumtionen.

Nyligen slutna avtal i Tyskland och Finland ligger under det svenska medlarbudet. Att staten, näringslivet och fackföreningarna i Tyskland under 2000-talet samarbetade för att stärka konkurrenskraften är huvudskälet till att landet i dag står så starkt. Löneökningarna hölls tillbaka, men den tyska arbetslösheten ligger i dag långt under förkrisnivån.

Grekland upplevde en ny generalstrejk på torsdagen. Där har facket ägnat de senaste två åren åt att säga nej till alla försök att sanera ekonomin, trots det förfärande statliga skuldberget. Fram till krisen utklassade löneökningarna i hela Sydeuropa de tyska.

Fackets uppgift må vara att värna löntagarnas intressen, men det har skett på ett klokare sätt i Tyskland än vid Medelhavet.

DN idag: http://www.dn.se/ledare/huvudledare/maximalt-fel-tidpunkt

Även Sverige behöver enklare industriarbeten. Hjärnan och händer fungerar bäst tillsammans. Där det sker tillverkning där sker också utveckling i den längre perspektiv. Kunskap är tillgänglig globalt på helt annan sätt nu än förr och konkurrensen är hårdare.

I varje land är naturbegåvningar fördelade enligt ett visst fördelningsmönster, med fåtal genier och fåtal mindre begåvade i varje given kategori.

Flertalet medborgare hamnar i mitten.

Vi kristdemokrater menar att det skall finna plats i solen för alla.

Därför måste vi vara rädda om även de enklare arbeten.

För att kunna behålla tillverkningsindustri måste tillverkningskostnader sänkas.

Detta kräver lönebildning som är konkurrenskraftig.

Höjda löner leder alltid till minskad konkurrenskraft på den globala marknaden.

Det leder till fortsatt utflyttning av tillverkningsindustrin till länder med lägre löner och med tillgång till kvalificerad arbetskraft.

Och det finns det gott om i exempelvis Kina, Indien, Brasilien och de forna sovjetländer.

Ingen av det världsberömda svenska bolag hade kunnat växa sig så stora om de hade samma företagsklimat som vi har idag.

Den kristdemokratiska näringspolitiken går ut på att det personliga initiativet utgör grunden för företagandet. Därför är det viktigt att skapa företagsklimat för initiativ och risktagande.

Dagens system gynnar arbetstagare men missgynnar företagere.

Det är inte facken utan de små och medelstora företag, som ofta är familjföretag, bör stå i centrum för utformning av näringslivspolitiken.

Annonser