Svenska verkstäder och Kina

Kineserna håller nu på att slutföra arbetet med nästa femårsplan för perioden 2011-2015. I mars nästa år klubbas den slutliga planen. Citigroups analytiker tror att planen kommer innehålla satsningar på nya strategiska industrier och ökat fokus på att växa globalt.

Lärdomar från tre branscher, vitvaror, cement och telekomutrustning, visar att fem kriterier behöver vara uppfyllda för att kineserna ska utgöra ett betydande hot: samarbetsavtal med utländska bolag, stort fokus på forskning och utveckling, stöd från kinesiska staten, en mättad och konsoliderad inhemsk marknad samt aggressiv prissättning.

Konkurrensen från kinesiska bolag har samtidigt tenderat att komma i två steg. Först skapas en stark ställning på hemmamarknaden, sen ger man sig ut globalt. Så var exempelvis fallet inom vitvaror där Haier (namnet kommer från en tidigare tysk samarbetspartner) först byggde upp en stark ställning i Kina för att därefter satsa på global närvaro. I dag är bolaget världens tredje största vitvarutillverkare och en av förklaringarna till att Electrolux haft svårt att lyckas i Kina. Inte ens 1 procent av den svenska koncernens försäljning kom från Kina i fjol.

Se: http://www.affarsvarlden.se/hem/hausse_baisse/article818147.ece

Det är flera väckarklockor som har ringt, både när det gäller svårigheter och kriser i stora som små företag.

Men signalen är kanske för svag, eller hörseln är nedsatt, eller kanske ringa dessa klockor för döva öron !

Det började med flytt av konfektionsindustrin och varvindustrin på 60 och 70 talet.

Då kom regeringen med åtgärdspaket – i form av mera av offentliga sektorn eller flyttning av statlige verk till utsatta delar av landet.

Nu är det i princip all exportinriktad tillverkningsindustri hotad av nedläggning, utförsäljning eller utflyttning !

Gemensamt för nedläggningar och utflyttningar ä den ofördelaktiga kostnadsläget för industrin i Sverige.

Tillverkningskostnaden är högre i Sverige än i länder som vi konkurrerar med.

Vi kan bevilja oss kortare arbetstid, högre lön, längre semester, extra pappaledigt och annat gott.

Vi kan lägga mera ansvar på arbetsgivaren avseende rehabilitering, utbildning av personal etcetera.

Varje direkt eller indirekt kostnadsökning leder till försämrad konkurrenskraft för svensk näringsliv sektorn slår obönhörligt ut företag, arbetstillfällen eller flyttning av produktionen utomlands.

Den offentliga sektorn är mindre känslig för utgiftsökning.

Den kan klara av kostnadsökningar med höjda avgifter, höjda skatter och nya pålagor.

Det är värre för leverantörer till exportindustri- där enda möjligheten är rationaliseringar som ger minskning av personalbehovet.

Det finns där en gräns.

Annonser