DHR träff på Emanuelskyrka i Halmstad

Nilkas Mattsson, KD tredje från vänster

De Handikappades Riksförbund, förkortat DHR, är en politiskt och religiöst obunden organisation för människor med rörelsehinder.

Det 24 maj ordnade DHR en politikerträff i Halmstad.

Vi fick veta att DHR har en gång i tiden hetat De Vanföras intresseförening!

Namnfrågan var aktuell igen, på regionalt nivå.

Skall nya namnet vara RegionHallands Handikappråd eller Länshandikappråd?

Jag föreslår namnet  RMF, Regionhallands råd  för människor med funktionsnedsättning.

Ord har betydelse, sa en deltagare och tankens kraft är stor.

Tillgänglighet är också en viktig fråga.

Tillgänglighet vid vårdcentraler, parkeringsplatser, trösklar och andra hinder diskuterades.

Landstinget bör ställa krav på sina vårdgivande anstalter.

Förr en genomtänkt handikappanpassning av lokaler.

Kristdemokrater i Halland representerades av Niklas Mattsson från Fjärrås.

Niklas framhöll att Folkhälsominister Maria Larsson har arbetet mycket aktivt.

Här är en citat från Maria Larssons tal:

Den nationella handlingsplanen för handikappolitiken ligger fast. Det fanns en bred politisk uppslutning när den beslutades. Titeln på denna handlingsplan ”Från patient till medborgare” tycker jag anger en viktig inriktning för arbetet. Riksdagen har slagit fast att målet är att Sverige ska vara ett tillgängligt samhälle till år 2010. Några målsättningar är:

* att kollektivtrafiken ska bli tillgänglig för 60-80 procent av resandet,
* att arbetsmarknaden ska bli mer tillgänglig,
* att enkelt avhjälpta hinder ska undanröjas.

Min vision är ett Sverige där de svaga blir starka. Allt ska göras för att barn ska få en trygg uppväxt. Personer med funktionsnedsättning måste i större utsträckning kunna delta i samhällsliv och arbetsliv. Äldre ska kunna känna trygghet i att få ett anpassat boende när man behöver. Bemötande ska alltid vara respektfullt och värdigt. Lyckliga människor kan inte skapas med politiska beslut, men jag kan och vill stimulera goda vanor och motverka missbruk och stress för att fler ska må bättre.”

och vidare:

”Jag vill avsluta med att ge er en interiör från sessionssalen i FN i mars månad. FN har under fem års tid utarbetat en konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionshinder. 193 stater har medverkat i arbetet med att ta fram den. Till FN-skrapan i New York kom det representanter från över 80 stater. Aldrig förr har en FN-konvention undertecknats av så många stater vid första undertecknandetillfället. Det har betydelse att världens länder samlas och deklarerar att mänskliga rättigheter och grundläggande friheter gäller alla människor utan åtskillnad. Blickar vi tillbaka 50 eller 60 år så vet vi att synen på funktionshinder har förändrats. Varje människa är unik och har ett okränkbart värde. Varje människa har rätt till respekt, rätt att få utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Och rätt att inte bli diskriminerad. Därför spelar en FN-konvention stor roll – för att förankra människosynen. Jag undertecknade för Sveriges del detta dokument och också ett fakultativt protokoll. Det innebär att alla personer med funktionshinder i vårt land får en individuell klagorätt till en övervakningskommission som ska sitta i Geneve. De kan sedan komma med uppmaningar till Sveriges regering om vad vi bör förbättra.

Vi håller nu på att jämföra befintlig svensk lagstiftning med konventionen för att vilka förändringar som behövs. Därefter ska riksdagen fatta beslut om ratificering. Att FN-konventionen blev så bra och så konkret beror i hög grad på att handikapprörelsen i hela världen har samarbetat med regeringarna under flera års förhandlingstid. Det vi har att göra framöver måste ske i samverkan.

Vi har en del att göra, säger Kaj där hemma. Alla behövs i det viktiga arbetet för att levnadsförhållandena för personer med funktionshinder ska förbättras. Det som är bra för personer med funktionshinder är bra för alla. För småbarnsföräldrar med barnvagn, för den som åker skateboard. Därför är det riktigt och rimligt att ta sin utgångspunkt i handikappolitiken när vi planerar för arbetsliv och för samhällsliv. Och det är väl som Albert Einstein sa: ”Det krävs ett nytt sätt att tänka för att lösa de problem som det gamla sättet att tänka har skapat”.

Annonser