En dikt av Dan Andersson – Nyårsafton

Du nyår som susar med vingar av glänsande snö,

som blandar med glittrande solljus den bittraste vind

och tänder mer flammande rosor på jungfrulig kind

och kramar än hårdare bröstet på den som skall dö –

jag hälsar dig nyår med glänsande vingar av snö!

O giv att all världen till slut måtte bliva som då

när Herren ej ännu befallt någon gräns mellan vatten och land,

när ännu ej djurögat stirrat mot rymdernas blå

och ännu en svagling ej rivits av tass eller hand,

och kärleken ännu ej kommit att locka och slå –

O giv att all världen till slut måtte bliva som då!

Annonser